Torra slemhinnor under klimakteriet

 

Klimakteriet kan innebära stora förändringar i kroppen, och ett av de mest förbisedda men påtagliga problemen är torra slemhinnor – och inte bara i underlivet. Ögon, mun, näsa/luftvägar, svalg och är exempel på områden som kan påverkas. Det är ett ämne många helst undviker att prata om, men som påverkar allt från sexliv till torra ögon, muntorrhet, urinvägsbesvär och detta tillsammans kan försämra ens livskvalitet.

 

I denna artikel lägger vi störst fokus på just slemhinnorna i underlivet.

 

 

Vad betyder det att ha torra slemhinnor?

Underlivets slemhinnor (i slidan och vulvan) är normalt mjuka, fuktiga och elastiska. De hålls i gott skick av hormonet östrogen, som hjälper cellerna att förnyas, ökar blodflödet och stimulerar den naturliga fuktproduktionen.

 

När kroppen börjar producera mindre östrogen under klimakteriet blir slemhinnorna tunnare, torrare och mer känsliga. Det kan kännas som sveda, klåda, irritation eller som att det ”skaver” vid samlag.

 

 

Varför påverkas slemhinnorna av klimakteriet?

Klimakteriet innebär att äggstockarna gradvis slutar producera könshormoner – främst östrogen, men även progesteron och till viss del testosteron. Det är framför allt östrogenbristen som påverkar slemhinnorna.

 

Östrogenet hjälper till att hålla vävnaden tjock och elastisk. När nivåerna sjunker minskar blodcirkulationen i området, cellförnyelsen saktar ner och pH-värdet i slidan stiger. Det gör miljön torrare och mer mottaglig för bakterier.
Resultatet? Många upplever sveda, smärta vid sex, irritation – och ibland även återkommande urinvägsinfektioner.

 

 

Hur vanligt är det?

Väldigt vanligt. Studier visar att upp till hälften av alla kvinnor efter klimakteriet har besvär med torra slemhinnor. Men många söker aldrig hjälp, kanske för att de tror att det ”hör till åldern”. Det är delvis sant men det betyder inte att kvinnan ska behöva lida av det. Torra slemhinnor är en naturlig effekt av hormonförändringar – men något man kan och bör behandla.

 

 

Hur påverkar det vardagen?

Torra slemhinnor kan kännas som ett litet problem i början, men kan få stora konsekvenser. Många kvinnor beskriver att de drar sig för att ha sex för att det gör ont. Andra får återkommande infektioner eller en brännande känsla som gör vardagen obekväm. Det kan påverka självkänslan, intima relationer och i längden även livskvaliteten.

 

Men det behöver inte vara så. Det finns mycket du kan göra – både själv och med hjälp av behandling.

 

 

Vad du själv kan göra

Det finns flera enkla vanor som kan göra stor skillnad:
1. Återfukta regelbundet

Använd en återfuktande gel eller slidkräm – gärna med hyaluronsyra eller glycerin. Det fungerar ungefär som en ansiktskräm för underlivet. För bästa effekt, använd den regelbundet, inte bara vid besvär.

 

2. Använd glidmedel vid sex

Ett bra glidmedel kan göra stor skillnad. Välj en vatten- eller silikonbaserad variant utan parfym, och använd rikligt. Det minskar friktion, smärta och irritation. Vattenbaserat glidmedel är lätt att tvätta bort, färgar inte och fungerar med kondomer och silikonleksaker, men det torkar ofta snabbt och kan behöva appliceras flera gånger. Silikonbaserat glidmedel ger längre smörjning och passar bra vid klimakterierelaterad torrhet, men kan fläcka ner och bör inte användas med silikonleksaker. Generellt är vattenbaserat lämpligt för kortare användning och känsliga slemhinnor, medan silikonbaserat ofta ger bättre effekt vid längre samlag eller uttalad torrhet. Produkter utan glycerin och parfym är att föredra.

 

3. Undvik starka produkter

Tvätta underlivet bara med vatten eller en mild intimolja/intimtvätt. Parfymerade tvålar och starka rengöringsmedel torkar ut slemhinnan och stör den naturliga bakteriefloran.

 

4. Håll igång cirkulationen

Motion ökar blodflödet till underlivet och gynnar slemhinnornas hälsa. Även sexuell aktivitet – med eller utan partner – har positiv effekt eftersom blodflödet stimulerar vävnaderna.

 

5. Stöd den goda bakteriefloran

En frisk slidflora skyddar mot infektioner. Probiotiska produkter med laktobaciller kan ibland hjälpa till att återställa balansen.

 

6. Leva hälsosamt i stort

Rökning minskar blodflödet och påskyndar uttorkning. En kost rik på omega-3-fetter, grönsaker och antioxidanter kan bidra till att vävnaderna hålls mjuka och elastiska.

 

7. Intima oljor

Oljor som kokosolja, mandelolja eller andra vegetabiliska oljor fungerar som lokala fuktgivare och smörjmedel. De kan minska friktion och irritation vid samlag eller daglig aktivitet. De påverkar dock inte den underliggande orsaken (östrgenbrist, tunnare slemhinnor) och förändrar inte pH eller laktobacillflora nämnvärt.

 

 

Behandling – effektiv hjälp finns

Om du har mer än milda besvär finns behandling som fungerar mycket bra. Den mest effektiva är lokal östrogenbehandling – alltså östrogen som förs direkt in i slidan i form av kräm, slidpiller eller en liten ring.

 

Mängden hormon som tas upp i kroppen är minimal, men den lokala effekten är kraftfull. Slemhinnan blir tjockare, blodflödet förbättras och den naturliga fukten återvänder. De flesta märker skillnad redan efter några veckor, men bäst effekt får du om du använder den regelbundet.

 

För dig som inte vill eller kan använda östrogen finns alternativ:
• Fuktgivande geler med hyaluronsyra
• Lokalt DHEA (ett hormon som kroppen själv omvandlar till östrogen och testosteron, godkänt i vissa länder)

 

Lokal östrogenbehandling är säker även vid långvarig användning och rekommenderas av både svenska och internationella riktlinjer.

 

 

Vad händer om man inte behandlar?

Att gå länge med torra slemhinnor kan ge följdproblem. Den tunna slemhinnan blir lätt irriterad, spricker och kan leda till:

• Smärta och sveda vid samlag eller vardagliga rörelser

• Återkommande urinvägsinfektioner, eftersom torra slemhinnor har en försämrad barriärfunktion. Dessutom kommer de lokala immunförsvarscellerna fungera mindre effektivt. Risken förurinvägsinfektioner ökar.

• Sår, inflammation och ökad infektionsrisk

• Minskad sexlust och påverkat självförtroende

Det kan också leda till att man undviker intimitet helt, vilket i sig försämrar blodflödet och förvärrar besvären – en ond cirkel.

 

 

Dags att börja prata om det

Att prata om torra slemhinnor borde vara lika naturligt som att prata om torr hud. Ändå är det ett ämne som ofta väcker skam.
Men du är långt ifrån ensam – och det finns hjälp att få.

 

Den internationella klimakteriedagen den 18 oktober är ett perfekt tillfälle att bryta tystnaden. Genom att prata öppet om kroppens förändringar kan fler kvinnor få rätt hjälp och slippa onödigt lidande.

 

Att ta hand om sin underlivshälsa handlar inte bara om att undvika obehag – det handlar om att värna om sin egen kropp.

Polycystiskt ovarialsyndrom (PCOS) är en relativt vanlig hormonell rubbningarna hos kvinnor i fertil ålder. Tillståndet karaktäriseras av oregelbundna menstruationer, ökad mängd manliga könshormoner (androgener) och polycystiska ovarier. Detta innebär att äggstockarna (ovarierna) har ett ökat antal små, omogna äggblåsor (folliklar), oftast mer än 12 stycken per äggstock, och/eller att äggstockens volym är förstorad (>10 ml). Detta ses vanligtvis vid ultraljud.

 

Det uppskattas att mellan 5 och 15 procent av alla kvinnor i fertil ålder har PCOS, beroende på vilken diagnostisk definition som används. Vill du läsa mer om bakgrundsinformation kring PCOS så kan du göra det här.

 

 

 

Fertilitetsutmaningar vid PCOS

En av de mest påtagliga konsekvenserna av PCOS är påverkan på fertiliteten. Kvinnor med PCOS har ofta oregelbundna eller uteblivna ägglossningar (anovulation), vilket försvårar chansen att bli gravid. Enligt forskning är anovulation den vanligaste orsaken till infertilitet hos kvinnor med PCOS.

PCOS är dock ett tillstånd där symtomen kan skilja sig väldigt mycket mellan olika individer. Vissa kvinnor har regelbunden menstruation och få symtom, medan andra har uttalade hormonella och metabola rubbningar. Fertiliteten varierar därför kraftigt mellan individer med PCOS.

 

 

 

Hormonerna bakom PCOS

Hormonsystemet hos kvinnor med PCOS är ofta rubbat. Några av de centrala hormonella avvikelserna inkluderar:

LH/FSH-kvoten: Luteiniserande hormon (LH) är ofta förhöjt i relation till follikelstimulerande hormon (FSH), vilket kan hämma follikelmognaden och ägglossningen.

Androgener: Kvinnor med PCOS har ofta förhöjda nivåer av testosteron och andra androgener, vilket kan ge symtom som akne, hirsutism (manlig behåring) och störa den normala ä

Insulin: Insulinresistens är vanligt vid PCOS, även hos normalviktiga kvinnor. Detta innebär att kroppen inte är lika känslig för insulin, vilket också sker hos individer med diabetes typ 2. En konsekvens är att insulinnivåerna ökar, vilket stimulerar ovarierna att producera mer androgener, vilket bidrar till hormonell obalans.

Dessa hormonella faktorer skapar en hormonell obalans som försvårar regelbunden ägglossning och därmed försvårar spontan graviditet. Vill du läsa mer om kroppens hormoner kan du göra det här.

 

 

 

Vad kan en kvinna med PCOS göra själv?

Trots de utmaningar som PCOS innebär finns det många saker som individen själv kan göra för att skapa mer gynnsamma förhållanden vad gäller hormoner och fertilitet.

 

  1. Vikt

Studier visar att en viktminskning på 5-10 % kan öka chansen till spontan ägglossning hos överviktiga kvinnor med PCOS.

 

  1. TräningTräning är en av de mest effektiva icke-farmakologiska behandlingarna vid PCOS och har visat sig förbättra både metabola, hormonella och reproduktiva faktorer. Forskningen är tydlig: regelbunden fysisk aktivitet kan minska symtom och öka fertiliteten – även utan viktnedgång. Mekanismerna handlar om att träning ökar insulinkänsligheten vilket minskar hyperinsulinemi och därmed också överproduktion av androgener. En annan mekanism är att träning kan öka nivåerna av SHBG (Sex-Hormone-Bindning-Globulin) som binder upp fritt testosteron. Träning har också positiva effekter på psykisk hälsa, metabolism och stress.Vilken typ av tränings ska man då göra om man lever med PCOS och vill optimera sin fertilitet?

Enligt rekommendationer från International Evidence-Based Guideline for PCOS (Teede et al., 2018):

  • Minst 150 minuter/vecka av måttlig fysisk aktivitet, eller
  • 75 minuter/vecka av intensiv aktivitet
  • Kombinera gärna aerob träning + styrka
  • Fysisk aktivitet bör spridas över minst 3 dagar per vecka

 

  1. Kost och blodsockerkontroll

En kost med lågt glykemiskt index (GI) kan bidra till bättre blodsockerkontroll och minska insulinresistens, vilket i sin tur kan gynna ägglossningen. Utifrån detta kan det vara gynnsamt att fokusera på fullkorn, baljväxter, grönsaker och bär. Medelhavskost med livsmedel som olivolja, nötter och fisk har positiv effekt vad gäller minskad insulinresistens och kan därför vara gynnsamt vid PCOS.

 

4. Stresshantering och sömn

Kronisk stress kan påverka hormonbalansen och menstruationscykeln negativt. Sömnbrist och hög stressnivå har kopplats till ökad insulinresistens och försämrad fertilitet. Att prioritera återhämtning och god sömnhygien är därför av stort värde.

 

 

 

När bör man söka vård?

En kvinna med PCOS bör söka vård för fertilitetsutredning vid ett eller flera av nedan:

  • Om hon har oregelbundna eller uteblivna menstruationer och försöker bli gravid
  • Om det gått mer än 12 månader utan graviditet (eller 6 månader om kvinnan är över 35 år)
  • Vid misstanke om PCOS men oklar diagnos, för att få korrekt utredning och behandling

 

Vården kan då erbjuda:

  • Ovulationsstimulering (stimulering av ägglossning) med läkemedel som t ex letrozol
  • Metformin (diabetesläkemedel) vid samtidig insulinresistens
  • Remiss till reproduktionsmedicinsk klinik vid behov av IVF

 

 

 

Slutsats

PCOS är en komplex hormonell sjukdom som kan påverka fertiliteten, men många kvinnor med PCOS blir gravida, antingen spontant eller med hjälp av behandling. Tidig diagnos, livsstilsförändringar och rätt medicinsk hjälp ökar chansen till graviditet avsevärt.

Sju av tio kvinnor i klimakteriet upplever värmevallningar, svettningar och sömnproblem. Dessa symtom kan börja redan före menopaus och kvarstår i genomsnitt fem år, men vissa har besvär betydligt längre. En tredjedel av alla kvinnor i övergångsåldern söker behandling. Den forskning som finns idag visar att hormonbehandling är den mest effektiva metoden, även om det finns flera alternativa behandlingar för att lindra symtomen.

 

Fördelarna med hormonell behandling blir som mest gynnsamma om behandlingen påbörjas nära menopaus. Behandlingstiden bör anpassas individuellt och omvärderas regelbundet. Det finns även alternativa behandlingar samt livsstilsfaktorer som kan påverka symtomen. Valet av behandling bör anpassas efter individuella behov och medicinska förutsättningar. Denna artikel ger en vetenskapligt baserad översikt över olika behandlingsalternativ för klimakteriella besvär, deras för- och nackdelar samt vilka symtom som kan behandlas. Observera att denna information är övergripande och att du bör konsultera en läkare för en individuell bedömning innan du påbörjar en behandling. Vill du läsa mer om klimakteriet kan du göra det här.

 

 

Hormonell behandling (HRT)

Hormonbehandling (HRT, Hormone Replacement Therapy) är en av de mest effektiva metoderna för att lindra klimakteriebesvär inom den västerländska medicinen. Den kan administreras i form av tabletter, plåster, spray, gel eller vaginala preparat och syftar till att ersätta de minskade nivåerna av östrogen och i vissa fall progesteron. Systemiska preparat (de som tas oralt) har visat sig vara mycket effektiva mot värmevallningar och svettningar. Kvinnor som kommit i klimakteriet före 45 års ålder ska alltid erbjudas substitutionsbehandling med estradiol till åtminstone 50-årsåldern, om inga särskilda individuella hälsotillstånd förhindrar detta. Hormonbehandlingen till dessa unga kvinnor syftar i första hand till att minska risken för benskörhet och hjärt- kärlsjukdom. I regel ska alla kvinnor som behandlas systemiskt med estradiol och som har kvar sin livmoder ska också ha gestagentillägg för att skydda livmoderslemhinna mot onormal tillväxt och cancer.

 

 

Olika typer av HRT och deras risker

 

Östrogen enbart

• Passar för: Kvinnor som genomgått hysterektomi (borttagning av livmodern), eftersom de inte behöver progesteron för att skydda livmoderslemhinnan.
• Fördelar: Effektiv lindring av klimakteriesymtom och skydd mot benskörhet.
• Risker: Liten eller ingen ökad risk för bröstcancer, men viss ökad risk för stroke och blodpropp vid användning av orala tabletter.

 

Kombinerad HRT (östrogen + progesteron)

• Passar för: Kvinnor med intakt livmoder, eftersom progesteron skyddar mot livmodercancer.
• Fördelar: Effektiv lindring av värmevallningar och skydd mot benskörhet.
• Risker: Ökad risk för bröstcancer vid långvarig användning. Studier visar att risken är cirka 7 extra fall av bröstcancer per 1000 kvinnor efter fem års användning. Alltså en mycket liten riskökning. Man ger dock inte dessa preparat till individer som tidigare haft eller har bröstcancer.

 

Testosteron

• Passar för: Kvinnor i klimakteriet med låg sexlust som inte förbättras av östrogenbehandling.
• Fördelar: Kan öka sexuell lust. Kan förbättra energi, motivation och välbefinnande hos vissa kvinnor.
• Risker: Kan orsaka akne, ökad kroppsbehåring och fettökning vid ökad dos.
Långtidseffekter på hjärta och kärl är ännu inte helt klarlagda.

 

Hormonplåster och gel

Hormonplåster och gel är systemiska former av hormonbehandling (HRT) som tillför östrogen genom huden. De kallas transdermala eftersom hormonet absorberas genom huden och går direkt in i blodcirkulationen, utan att passera levern först.
• Passar för: Kvinnor som vill undvika ökad risk för blodpropp som ses vid orala preparat.
• Fördelar: Mindre påverkan på levern och lägre risk för blodpropp jämfört med tabletter.
• Risker: Lägre, men fortfarande viss ökad risk för bröstcancer vid långvarig användning.

 

Fördelar med HRT

• Effektiv lindring av värmevallningar och svettningar.
• Skydd mot osteoporos genom att bromsa benförlusten. Kroppen har en konstant process av benuppbyggnad och bennedbrytning. Östrogenet spelar en viktig roll i benets uppbyggande process. Vid låga östrogennivåer i samband med klimakteriet kan nedbrytningen bli större än uppbyggnaden och följden av detta blir benskörhet.
• Förbättrad vaginal hälsa genom att minska torrhet och sköra slemhinnor.
• För kvinnor i åldern 50–59 år med klimakteriebesvär har behandlingen flera positiva hälsoeffekter med bland annat minskad risk för fraktur, cancer i tjocktarmen och hjärt-kärlsjukdom. Risk-nyttaförhållandet är klart fördelaktigt om behandlingen initieras i nära anslutning till menopaus.

 

 

Icke-hormonella läkemedel

För kvinnor som inte kan eller vill använda hormonbehandling finns flera alternativa läkemedel:

 

SSRI/SNRI (antidepressiva läkemedel)

Vissa antidepressiva, såsom paroxetin och venlafaxin, har visat sig minska värmevallningar.
• Fördelar: Effektivt för kvinnor med både klimakteriebesvär och samtidig depression/ångest.
• Nackdelar: Kan orsaka illamående, trötthet och viktförändringar.

 

 

Lokala behandlingar för vaginala besvär

Vaginal torrhet, klåda och obehag är vanliga klimakteriebesvär som kan behandlas lokalt:
• Vaginalt östrogen (kräm, ring eller tabletter) har visat sig vara mycket effektivt med minimal systemisk påverkan.
• Fuktgivande vaginala geler och krämer kan lindra symtom men har kortvarig effekt.
• DHEA (prasteron) är en nyare behandling som kan förbättra vaginal hälsa utan betydande systemiska effekter. DHEA är ett prohormon som i kroppen omvandlas till både östrogen och testosteron. Det produceras naturligt i binjurarna men nivåerna sjunker med åldern.

 

 

Icke-farmakologiska behandlingar

• Akupunktur har visat sig kunna minska värmevallningar och förbättra sömnen hos vissa kvinnor.
• KBT (kognitiv beteendeterapi) kan vara effektivt för kvinnor som lider av humörsvängningar eller sömnproblem.
• Massage och aromaterapi kan minska stress och förbättra välbefinnandet.
• Kalcium och D-vitamin är viktiga för att förebygga benskörhet.
• Fytoöstrogener är ämnen som finns naturligt i vissa växter och som liknar kroppens eget östrogen (främst östradiol) till strukturen. De kan binda till östrogenreceptorer i kroppen och ge en svag östrogenliknande effekt. Fet finns en hel del forskning om fytoöstrogener och deras effekt på klimakteriella besvär, särskilt värmevallningar och nattsvettningar. Resultaten är dock blandade och det verkar finnas individuella variationer.

 

Det finns olika typer av fytoöstrogener , men
de vanligaste är:

• Isoflavoner – finns i sojabönor, tofu, tempeh, sojamjölk
• Lignaner – finns i linfrön, fullkorn och bär
• Kumariner och flavonoider – finns i örter, frukt och grönt.

Sojaprodukter är särskilt studerade och har visat viss lindring av värmevallningar. Detta kan vara ett alternativ för dem som inte vill eller kan ta hormonella preparat.

 

 

Livsstil och träning

• Styrketräning och viktbärande träning stärker skelettet vilket minskar risken för benskörhet. Denna träningsform har också en stärkande effekt på den mentala hälsan. Och det bästa av allt? Styrketräning har även lindrande effekt på värmevallningar. Med andra ord finns det många fördelar med att styrketräna om du är kvinna i klimakteriet.
• Konditionsträning kan minska intensiteten av värmevallningar och förbättra humöret.
• Yoga och mindfulness har visat sig kunna minska stress och förbättra sömnkvaliteten.
• Bäckenbottenträning kan hjälpa vid urinläckage och stärka musklerna i underlivet.
• Regelbunden sömnrutin och ett svalt sovrum kan minska nattliga svettningar.
• Undvik koffein och alkohol på kvällen eftersom de kan trigga värmevallningar.

 

 

Slutsats

Klimakteriet är en naturlig fas i livet som kan innebära både fysiska och psykiska utmaningar. För de kvinnor som upplever betydande besvär finns flera behandlingsalternativ. Hormonbehandling (HRT) är den mest effektiva metoden för att lindra symtom som värmevallningar och svettningar, samtidigt som den skyddar mot benskörhet och hjärt-kärlsjukdom. För dem som inte kan eller vill använda hormoner finns alternativa läkemedel samt livsstilsförändringar som kan ge lindring. Behandling bör alltid individanpassas och utvärderas regelbundet i samråd med läkare för att maximera fördelarna och minimera riskerna.

Polycystiskt Ovariellt Syndrom (PCOS) är den vanligaste hormonella störningen hos kvinnor i fertil ålder. PCOS förekommer hos ca 15% av fertila kvinnor och kan påverka allt från menstruationscykeln till fertilitet. Förutom medicinsk behandling är träning en viktig del av hanteringen av PCOS-symtom. Men vilken typ av träning är bäst för dem som lever med denna diagnos? Och hur påverkar motion sjukdomen? Låt oss utforska detta närmare i denna artikel, men innan vi dyker in i träningens värld är det viktigt att förstå vad PCOS innebär, vilket du kan läsa mer om här.

 

 

Hälsofördelar av träning vid PCOS

Regelbunden träning kan ha en rad positiva effekter för personer med PCOS. För det första kan träning bidra till att förbättra insulinkänsligheten och därmed minska risken för insulinresistens och typ 2-diabetes, vilket är vanligt hos personer med PCOS. Dessutom kan motion hjälpa till att reglera menstruationscykeln och minska nivåerna av manliga hormoner (testosteron), vilket kan minska symtomen på hirsutism (ökad kroppsbehåring av manlig typ) och akne. Slutligen kan träning också bidra till att minska övervikt och därmed förbättra fertiliteten hos kvinnor med PCOS.

 

 

Träna smart med PCOS

 

Aerob träning

Aerob träning även kallad kardiovaskulär träning, är en typ av fysisk aktivitet som ökar hjärtfrekvensen och andningsfrekvensen under en längre period. Termen ”aerob” betyder ”med syre”, vilket innebär att kroppen använder syre för att producera den energi som behövs för att utföra aktiviteten. Exempel på aerob träning innefattar promenader, löpning, cykling och simning. Dessa kan alla hjälpa till att förbättra konditionen och att minska risken för hjärt-kärlsjukdomar och typ 2-diabetes. Personer med PCOS har nämligen högre risk för att drabbas av hjärt-kärlsjukdomar och diabetes typ 2. Det är därför en god idé att välja träningsformer som kan minska denna risk.

 

Styrketräning

Styrketräning kan hjälpa till att öka muskelmassan och förbättra ämnesomsättningen, vilket kan vara särskilt fördelaktigt för personer med PCOS som kan ha svårigheter att kontrollera sin vikt. Den hormonella obalansen kan nämligen orsaka ökad aptit och viktuppgång. Genom att engagera sig i regelbunden styrketräning kan kvinnor med PCOS öka sin muskelmassa. Muskler kräver mer energi än fett för att underhålla och kan därmed öka den totala ämnesomsättningen. Detta kan vara särskilt fördelaktigt för personer med PCOS som utöver ökad aptit kan ha en långsammare ämnesomsättning på grund av hormonella obalanser och insulinresistens. Styrketräning har även visat sig förbättra insulinkänsligheten hos personer med PCOS. Genom att öka muskelmassan och förbättra muskelcellernas förmåga att ta upp glukos från blodet kan styrketräning bidra till att minska insulinresistensen och därmed minska risken för typ 2-diabetes och andra metaboliska risker förknippade med PCOS.

 

Yoga och meditation

PCOS kan vara förknippat med ökad stress på grund av hormonella obalanser, fertilitetsproblem och symtom som akne och ökad hårväxt. Yoga och meditation är effektiva verktyg för att hantera stress genom att minska aktiviteten i det sympatiska nervsystemet (fight and flight) och stimulera aktivitet i det parasympatiska nervsystemet (rest and digest). Att minska produktionen av stresshormoner såsom kortisol och öka produktionen av välbefinnandehormoner såsom serotonin och endorfiner kan bidra till hormonell balans och minska risken för stressrelaterade symtom och komplikationer hos personer med PCOS.

Många personer med PCOS lider av sömnstörningar, såsom insomni eller sömnapné, som kan förvärra symtomen och komplikationerna förknippade med sjukdomen. Yoga och meditation kan vara hjälpsamma för att lära kroppen att komma ner i varv, vilket kan bidra till förbättrad sömnkvalitet.

Yoga och meditation kan även hjälpa till att främja en positiv kroppsuppfattning och ökad självmedvetenhet genom att öva på acceptans, medveten närvaro och självkärlek. Att leva med PCOS kan påverka kroppsuppfattningen och självbilden, detta kan vara kopplat till symtom såsom övervikt, akne och överdriven hårväxt. Genom att utveckla en mer positiv relation till kropp och sinne kan personer med PCOS uppnå en stärkt mental hälsa.

Sammanfattningsvis kan aerob träning, styrketräning, yoga och meditation vara gynnsamt för personer med PCOS.

 

 

Träningsformer som kan vara mindre lämpliga vid PCOS

 

Mycket högintensiv träning

Högintensiv träning är vanligtvis korta men mycket intensiva aktiviteter, såsom högintensiv intervallträning (HIIT) där kroppens stora muskler arbeta på hög aktivitet och pulsen ligger högt, ofta i närhet av maxpuls. Dessa pass fokuserar på att pressa kroppen till dess gränser, ofta under en kortare period av tid.

Ur ett fysiologiskt perspektiv kan högintensiva träningspass öka produktionen av stresshormoner som kortisol och adrenalin. Hos personer med PCOS, som redan kan ha ökade nivåer av stresshormon på grund av hormonella obalanser och insulinresistens, kan dessa träningspass förvärra denna hormonella obalans. Ökad stress kan också påverka menstruationscykeln och ämnesomsättningen negativt, vilket kan förvärra symtomen vid PCOS.

 

Hög träningsmängd med för lite återhämtning

Detta innebär att träna för ofta och för hårt utan tillräcklig återhämtning mellan träningspassen. Kroppen behöver tid för återhämtning och återuppbyggnad av muskler och energireserver efter träning. Exakt hur mycket återhämtning kroppen behöver är individuellt och beror på flera olika faktorer, så som övrig stress i livet, sömn, kost och hur träningspassen är utformade.

Överdriven träning utan tillräcklig återhämtning kan leda till att kroppen blir utmattad och överbelastad. Detta kan öka produktionen av stresshormoner och leda till negativa effekter på hormonell balans, inklusive ökad insulinresistens och oregelbunden menstruation. För personer med PCOS kan detta förvärra symtomen och komplikationerna förknippade med sjukdomen.

 

 

 

Sammanfattning

Träning är en viktig del av hanteringen av PCOS-symtom och kan ha en rad positiva effekter för dem som lever med denna diagnos. Genom att välja lämpliga träningsformer så som aerob träning, styrketräning, yoga och meditation, och undvika överdriven träning kan personer med PCOS uppnå bättre hälsa och välbefinnande.

Vad är en könssjukdom?

Det är en sjukdom som du får i ditt kön och som har överförts från någon annan till dig, exempelvis genom sex. Det är omöjligt att själv göra en diagnos på sig själv, så därför rekommenderar vi starkt att du går till en läkare för att bli undersökt.

Det finns en mängd olika sjukdomar, bland annat gonorré, klamydia, syfilis, hepatiter, herpes, könsvårtor, HIV osv. Vissa av dessa sjukdomar är bakterier och kan därför behandlas i många fall med antibiotika. Men andra är virus och något som kroppen måste läka ut själv eller som alltid kommer vara med dig.

Vad är en könssjukdom?

Det är en sjukdom som du får i ditt kön och som har överförts från någon annan till dig, exempelvis genom sex. Det är omöjligt att själv göra en diagnos på sig själv, så därför rekommenderar vi starkt att du går till en läkare för att bli undersökt.

Det finns en mängd olika sjukdomar, bland annat gonorré, klamydia, syfilis, hepatiter, herpes, könsvårtor, HIV osv. Vissa av dessa sjukdomar är bakterier och kan därför behandlas i många fall med antibiotika. Men andra är virus och något som kroppen måste läka ut själv eller som alltid kommer vara med dig.

Vad är en könssjukdom?

Det är en sjukdom som du får i ditt kön och som har överförts från någon annan till dig, exempelvis genom sex. Det är omöjligt att själv göra en diagnos på sig själv, så därför rekommenderar vi starkt att du går till en läkare för att bli undersökt.

Det finns en mängd olika sjukdomar, bland annat gonorré, klamydia, syfilis, hepatiter, herpes, könsvårtor, HIV osv. Vissa av dessa sjukdomar är bakterier och kan därför behandlas i många fall med antibiotika. Men andra är virus och något som kroppen måste läka ut själv eller som alltid kommer vara med dig.

Vad är en könssjukdom?

Det är en sjukdom som du får i ditt kön och som har överförts från någon annan till dig, exempelvis genom sex. Det är omöjligt att själv göra en diagnos på sig själv, så därför rekommenderar vi starkt att du går till en läkare för att bli undersökt.

Det finns en mängd olika sjukdomar, bland annat gonorré, klamydia, syfilis, hepatiter, herpes, könsvårtor, HIV osv. Vissa av dessa sjukdomar är bakterier och kan därför behandlas i många fall med antibiotika. Men andra är virus och något som kroppen måste läka ut själv eller som alltid kommer vara med dig.

Vad är en könssjukdom?

Det är en sjukdom som du får i ditt kön och som har överförts från någon annan till dig, exempelvis genom sex. Det är omöjligt att själv göra en diagnos på sig själv, så därför rekommenderar vi starkt att du går till en läkare för att bli undersökt.

Det finns en mängd olika sjukdomar, bland annat gonorré, klamydia, syfilis, hepatiter, herpes, könsvårtor, HIV osv. Vissa av dessa sjukdomar är bakterier och kan därför behandlas i många fall med antibiotika. Men andra är virus och något som kroppen måste läka ut själv eller som alltid kommer vara med dig.

Sköldkörtels sitter vid luftstrupen i halsen på framsidan. Denna körtel är troligt viktig för kvinnans hälsa, men det är närmare 80-85% av alla kvinnor i Sverige som lider av någon rubbning i sköldkörtel. Det vanligaste är att sköldkörteln antingen producerar för mycket, eller för lite sköldkörtelhormoner. Orsaken för att sköldkörteln får en rubbning kan bero på ärftliga faktorer, stress, autoimmuna sjukdomar, infektioner eller vissa läkemedel.

 

Sköldkörteln ser ut som ett par vingar med små blåsor på som tillverkar hormonerna. Sköldkörtelhormonet tyroxin reglerar kroppens ämnesomsättning, vilket påverkar hur kroppen växer och tar upp näring. Den bildar även hormonet kalcitonin som påverkar kroppens kalciumnivåer.

 

Det är rekommenderat att testa sina sköldkörtelnivåer om man har:

 

  • Symptom på sköldkörtelrubbning.
  • Familjehistorisk på sköldkörtelrubbning.
  • Graviditets och fertilitetsproblem.
  • Tidigare diagnos av sköldkörtelrubbning.

 

Dessa tester görs vanligtvis via blodprov och då tittar man på nivåerna av TSH (tyreoideastimulerande hormon), T3 (triiodotyronin) och T4 (tyroxin). Både T3 och T4 transporteras i blodet med proteiner som påverkas av läkemedel, östrogenet, graviditet och infektioner på vägen.

 

Man bör även testa för rT3 (reverse T3) som hindrar effekten av T3 i alla celler förutom hypofysen där rT3 stänger av funktionen av TSH. Kroppen producerar rT3 när den vill spara energi i cellerna exempelvis när vi är svårt sjuka eller allvarlig fara.